Meny
Logga in
Det har nu gått ett decennium sedan Fed och andra centralbanker sänkte styrräntorna till noll- eller negativ ränta samt införde enorma likviditetsinjektioner i det globala finansiella systemet. Exempel på likviditetsinjektion är när en centralbank köper statsobligationer med syftet att sänka räntan på obligationer med längre löptid och därmed påverka avkastningskravet och tillföra likviditet till det finansiella systemet. En del aktiemarknader är på eller nära rekordnivåer samtidigt som offentliga- och privata skuldnivåer är högre än någonsin. The Institute of International Finance hävdar att den totala globala skulden nu är uppe i 243 biljoner dollar, vilket är mer än tre gånger mer än världens samlade BNP.
Centralbanker runt om i världen överger hoppet om en normaliserad penningpolitik i takt med att ekonomin bromsar in. Internationella valutafonden, IMF, undersöker nu möjligheten för centralbanker att göra kontanter lika kostsamt att inneha som pengar på bankkonto med negativ ränta för att därigenom göra det möjligt att införa kraftigt negativa räntor men samtidigt behålla kontanternas roll i systemet. Möjligheten att ta ut kontanter och stoppa de i madrassen för att undvika värdeminskning vid negativ ränta kvarstår naturligtvis men det är krångligt. Förslaget innebär att en centralbank delar upp sin monetära bas i två separata lokala valutor – kontanter och elektroniska pengar (e-money). E-money utfärdas enbart elektroniskt och betalar en ränta som bestäms av centralbanken. Kontanter tvingas till en växlingskurs, omvandlingskurs, mot e-money. Omvandlingskursen är nyckeln i förslaget. Om man inför en negativ ränta på e-money så skulle centralbanken låta omvandlingskursen på kontanter i termer av e-money minska lika mycket i värde som den negativa räntan på e-money. Värdet av kontanter skulle därmed falla på samma vis som e-money. Ett dubbelt lokalt valutasystem skulle teoretiskt tillåta centralbanken att införa en negativ räntesats som den anser nödvändig för att tackla en recession, utan att utmana kontanters roll i det finansiella systemet.
Analytiker spår att USA kommer att behöva använda alla intäkter från utgivning av amerikanska statspapper om fem år till att enbart betala räntekostnaden på statsskulden. I takt med den galopperande statsskulden så dyker det upp nya teorier kring hur man ska försöka hantera den. En av dessa är den s.k. ”modern monetary theory” som enkelt beskrivet går ut på att en stat inte behöver skatteintäkter eller låna pengar eftersom den kan trycka så mycket pengar som den behöver då de har monopol över utgivningen av valutan. Förespråkare av teorin i exempelvis USA ser en möjlighet i att skapa fri sjukvård och utbildning åt alla med hjälp av teorin. Skeptikerna hävdar att det skulle skapa en extrem och ohanterlig inflation.
De beständigt låga räntorna har inbjudit till större risktagande och skapat stora bubblor i det finansiella systemet. Det har även resulterat i ökad ojämlikhet socialt där de rika blivit rikare och särskilt de större företagen har fått en stor fördel genom låg belåningskostnad i obligationsmarknaden. Tillgångsdriven penningpolitik minskar på sikt köpkraften och skapar tillgångsbubblor i exempelvis fastigheter, konst, samlarobjekt och aktier. Centralbankerna borde fokusera på finansiell stabilitet. Vidare så finns det behov att stärka produktiviteten och investeringar i realekonomin. Kapitalism kräver konkurrens. De låga räntorna har gjort att ineffektiva företag överlevt för länge och att större företag getts möjlighet att skapa oligopol eller rent av monopolställning. Att ineffektiva företag överlevt skapar långsiktiga problem i form av att anställdas kompetens blivit mindre flexibel och anpassningsbar till nya jobb. Världsekonomin skulle behöva rebalansera de ojämlikheter som uppstått över decennier av skulddriven tillväxt. Det finns ingen kapitalism utan meritokrati (en individs prestationer, arbetsinsats och förmåga utgör den mest rättvisa urvalsgrunden till utbildning och arbete).
Skulddriven tillväxt, företagsoligopol, investeringsunderlåtenhet och stigande ojämlikheter har förvandlat kapitalismen till en kortsynt ”sparka-burken-framför-sig-lek”. Centralbankerna har köpt oss tid och skapat möjlighet för beslutsfattare att rebalansera systemet. Om nuvarande penningpolitik fortsätter att styra så blir vi alla förlorare.
Vänliga hälsningar
Jonas Ljung, VD Kapitalinvest
På Kapitalinvest sätter vi kunden i fokus, läs mer om Private Banking och våra övriga tjänster.