Protektionism i fokus

Protektionism är importbegränsning genom handels- och industripolitiska åtgärder, t.ex. tullar och importkvoter, avsedda att ge producenter inom nationen konkurrensfördelar gentemot utländska producenter. En av de bästa kurserna som jag läste på universitetet i Texas var International Economics. Professorn hette Hamid Beladi och året var 2005. Han pratade väldigt varmt om USA och dess förmåga att låta frihandel och globalisering frodas och utvecklas. Huvudsakligt fokus under kursen var begreppet outsourcing och dess nödvändighet för mänsklig utveckling. Han nämnde att outsourcing till utlandet, även kallat offshoring, är som en stafettpinne som lämnas över från ett land till ett annat som befinner sig längre ner i utvecklingsspiralen för att båda ska få fortsätta utvecklas till det bättre. De sektorer som inte längre kan konkurrera bör inte få statligt stöd för att fortsätta sin verksamhet. Istället bör landet vidareutbilda människor som förlorar sina jobb till sektorer i ekonomin där landet är konkurrenskraftiga. Fokus ska hela tiden vara på att utveckla de delar av ekonomin där man är konkurrenskraftig. Detta gäller alla länder, oavsett var de befinner sig i utvecklingsspiralen.

‍

Ironiskt nog lever vi numera i en värld där USA bedriver en protektionistisk politik. Införandet av protektionistiska åtgärder leder tyvärr till mindre frihet och större osäkerhet i världen. President Trumps inledning med slagord som “America first” och “peace through strength” (som för övrigt är en gammal Reagan-slogan) är talande för vad vi kan förvänta oss framöver. Att argumentera emot den globala ekonomin är dock som att försöka göra motstånd mot vädret – det fortsätter ha sin gång oavsett om man gillar det eller inte. Mer än 95 procent av världens konsumenter bor utanför USA. Det är lönlöst att försöka återskapa myten av att USA är oövervinneligt och oberoende världen i övrigt. Frihandel har gjort världen säkrare, friare och rikare. Långsiktigt kommer den globala ekonomin fortsätta att bli än mer tillgänglig och konkurrenskraftig även om vissa länder inför tullar, importkvoter och tariffer.

‍

Trump hävdar att ”peace through strength-policyn” kommer att leda till minskade konflikter tack vare ökad förståelse och bättre stabilitet och resultera i en fredligare värld. Man kan tänka sig att den får motsatt effekt och bör förvänta sig minskat förtroende mellan länder och därmed ett utökat behov för digitala- och nationella säkerhetsåtgärder. Det största problemet med Trump-administrationen hittills är spridandet av uppenbara lögner vilket gör det svårt för resten av världen och dess ledare att lita på vad som kommuniceras från Vita huset. En fråga som alltfler ställer sig är om Trump kommer att klara av att sitta en hel mandatperiod. Det tog tre år för George W. Bush att få lägre stöd än 50 procent hos den amerikanska befolkningen. Trump hade redan efter åtta dagar åstadkommit detsamma och hade enligt en Gallup-undersökning endast stöd hos 42 procent av befolkningen. Värt att notera är att undersökningen gjordes innan det kontroversiella inreseförbud som nyligen infördes.

‍

Framtiden får utvisa hur länge Trump är president men ju längre tid han sitter desto mindre konkurrenskraftigt blir USA. Jag är säker på att professor Beladi fortfarande är av uppfattningen att protektionism inte är vägen framåt. Det är snarare vägen som förr eller senare leder rakt in i muren.

‍

Vänliga hälsningar,

Jonas Ljung
VD, Kapitalinvest

‍

På Kapitalinvest sätter vi kunden i fokus, läs mer om Private Banking och våra övriga tjänster.